Gravid i v. 16
Nu syns det ordentligt att magen har vuxit! Fortfarande ingen i omklädningsrummet som reagerat på det. På jobbet syns det absolut inget eftersom att vi har så otroligt snygga arbetskläder (stora särkar) på oss. Så där kan man nog i princip gå tills den dagen man skall föda utan att någon får veta något... Jag förstår inte varifrån myten om sexiga sjuksköterskor kommer ifrån? Även förr i tiden då man kläddes i klänningar som i och för sig var lite mer figursydda hade man ju istället knäppning upp till hakan. Och det var inte tal och något kort-kort, nej, knä- eller vadlångt ansågs nog mer passande...
Åker till mormor och morfar över en långhelg. Har inte berättat för dem än och de blir så klart jätteglada då de får se magen. Första barnbarnsbarnet! Det är så kul att träffa dem och höra om mormors alla tre graviditeter. Under besöket passar jag också på att träffa mina barndomskamrater som bor i samma stad. Inte heller de vet något än. Vi ses på stan och ska gå och äta. De har med sig mitt lille charmtroll till gudson, F, som har mycket spring i benen och jag försöker samla ihop truppen innan vi ska beställa maten. Jag har redan tagit av mig jackan och tittar lite menande på min mage och säger något i stil med:
- Jag har inte precis blivit smalare sedan vi sågs sist...
Y och A tittar skeptiskt på mig och Y förstår snabbt:
- Nej, men är du gravid?
-Ja...
Många gratulationer och kramar senare säger A att han först hade varit lite osäker. Hade jag bara lagt av mig, slutat träna och ätit mängder? Eller var jag gravid? Vi skrattade ganska gott åt detta eftersom att det skulle vara ganska otroligt att jag skulle ge upp flera år av disciplin kring mat och träning och bli lite smått lönnfet. Efter det käkar vi pizzabuffé medan F springer runt bland restaurangborden och hojtar som en galning. Vilken energi! Roligt är också att en till barndomskamrat som bor i staden har inflyttningsfest denna helg vilket gör att jag kan träffa henne och två andra barndomskompisar på fika dagen efter. Kul att få berätta för alla personligen!
//E
Åker till mormor och morfar över en långhelg. Har inte berättat för dem än och de blir så klart jätteglada då de får se magen. Första barnbarnsbarnet! Det är så kul att träffa dem och höra om mormors alla tre graviditeter. Under besöket passar jag också på att träffa mina barndomskamrater som bor i samma stad. Inte heller de vet något än. Vi ses på stan och ska gå och äta. De har med sig mitt lille charmtroll till gudson, F, som har mycket spring i benen och jag försöker samla ihop truppen innan vi ska beställa maten. Jag har redan tagit av mig jackan och tittar lite menande på min mage och säger något i stil med:
- Jag har inte precis blivit smalare sedan vi sågs sist...
Y och A tittar skeptiskt på mig och Y förstår snabbt:
- Nej, men är du gravid?
-Ja...
Många gratulationer och kramar senare säger A att han först hade varit lite osäker. Hade jag bara lagt av mig, slutat träna och ätit mängder? Eller var jag gravid? Vi skrattade ganska gott åt detta eftersom att det skulle vara ganska otroligt att jag skulle ge upp flera år av disciplin kring mat och träning och bli lite smått lönnfet. Efter det käkar vi pizzabuffé medan F springer runt bland restaurangborden och hojtar som en galning. Vilken energi! Roligt är också att en till barndomskamrat som bor i staden har inflyttningsfest denna helg vilket gör att jag kan träffa henne och två andra barndomskompisar på fika dagen efter. Kul att få berätta för alla personligen!
//E
Kommentarer
Trackback
