Mamma-maffia på stan
Varit på lunch-fika med mammorna från föräldragruppen... Vi var sju stycken som kom. Det innebär sju stycken barnvagnar. Som ska få plats på ett och samma fik... lite smått problematiskt. Det stod också en skylt innanför dörren att man skulle lämna sin barnvagn på en specifik angiven plats.. men man vill ju inte lämna vagnen där, tänk om liten måste sova? Alla vagnarna drogs därför in på fiket och vi möblerade om hela stället för att få plats =)
Kan tillägga att vi inte var den enda mamma-gruppen där heller, det kom ett annat gäng efter en timme och även de stuvade in sina barnvagnar. Måste säga att personalen var grymt tålmodiga och suckade inte en enda gång åt att de var tvugna att dra in magen ända in mot ryggraden för att komma förbi vår kortege. Jag passade på att avfyra ett bländande leende mot dem när vi gick därifrån. Det var en trevlig lunch med glada små bebisar!
Var så trött igår att jag höll på att stoppa in smöret i brödskåpet. Liten måste väl snart lära sig att sova mer än två timmar i sträck? Eller ska livet vara så här nu? Då får vi hoppas att M gillar att äta smält smör på morgonmackan =)
En sådan vagn stuvade jag in på fiket. Märket är BRIO och den är köpt på www.kopbarnvagn.se, en sida som rekommenderas varmt!
//E
Kan tillägga att vi inte var den enda mamma-gruppen där heller, det kom ett annat gäng efter en timme och även de stuvade in sina barnvagnar. Måste säga att personalen var grymt tålmodiga och suckade inte en enda gång åt att de var tvugna att dra in magen ända in mot ryggraden för att komma förbi vår kortege. Jag passade på att avfyra ett bländande leende mot dem när vi gick därifrån. Det var en trevlig lunch med glada små bebisar!
Var så trött igår att jag höll på att stoppa in smöret i brödskåpet. Liten måste väl snart lära sig att sova mer än två timmar i sträck? Eller ska livet vara så här nu? Då får vi hoppas att M gillar att äta smält smör på morgonmackan =)
En sådan vagn stuvade jag in på fiket. Märket är BRIO och den är köpt på www.kopbarnvagn.se, en sida som rekommenderas varmt!
//E
Livet med bebis, 8 veckor!
Nu är lille J 8 veckor gammal och livet rullar på. Äter fortfarande ca varannan timme dygnet runt och jag försöker acceptera att jag helt enkelt inte får någon sömn... Det är ingen idé att irritera sig på detta, det blir ju inte bättre av det på något sätt... ; )
J hade dock väldiga eksem i armveck och knäveck för några dagar sedan så nu provar jag att leva mjölkfritt en vecka för att se om det blir bättre. Eksemen försvann dock på en gång när vi åkte till J:s mormor och morfars svala hus över helgen så förmodligen var det värmen i vår lägenhet som var orsaken... Men nu kör jag mjölkfritt veckan ut och provar sedan om eksemen kommer tillbaks helt enkelt.
Idag har jag och J varit och lunchat med några arbetskamrater till mig och några av deras barn! Jättekul att träffas och J fick en liten present av dem, så gulligt av dem!
En liten ambulans fick J - passande då hans mamma är sjuksköterska!
//E
J hade dock väldiga eksem i armveck och knäveck för några dagar sedan så nu provar jag att leva mjölkfritt en vecka för att se om det blir bättre. Eksemen försvann dock på en gång när vi åkte till J:s mormor och morfars svala hus över helgen så förmodligen var det värmen i vår lägenhet som var orsaken... Men nu kör jag mjölkfritt veckan ut och provar sedan om eksemen kommer tillbaks helt enkelt.
Idag har jag och J varit och lunchat med några arbetskamrater till mig och några av deras barn! Jättekul att träffas och J fick en liten present av dem, så gulligt av dem!
En liten ambulans fick J - passande då hans mamma är sjuksköterska!
//E
Livet med bebis, 7 veckor tortyr... och himmelrike!
Har nu inte sovit en hel natt på en och en halv månad... det börjar att ta ut sin rätt! Nu när våren kommit på riktigt också och allergin satt in på allvar så är det som att vakna upp bakis varje morgon. Tänk er så där RIKTIGT bakis som man kan vara efter en riktigt lyckad helkväll där man känner att man knappt kan kliva upp ur sängen utan att kräkas eller svimma. Tänk er då att ni har någon som skriker och skriker tills ni faktiskt går upp och ger denne någon mat. Och ni är den enda som kan få slut på skrikandet.
Jag har väl sagt att det är härligt att ha barn? ; )
Men det är ju helt klart värt det! För när man väl har masat sig upp och i någon slags dvala lyckats ge den lille lite att äta så har man en liten solstråle som bara ler emot en och jollrar på ett charmigt och obegripligt sätt : ) Och då orkar man ett par nätter till utan sömn! Det är väl fiffigt uträknat av naturen?
Lille J fick ett par baby-Converse skor från min farbror med familj! Supersöta! Det roligaste är att jag själv har ett par likadana och nu kan vi matcha varandra - tuffaste morsan och lille killen på stan ; )
//E
Jag har väl sagt att det är härligt att ha barn? ; )
Men det är ju helt klart värt det! För när man väl har masat sig upp och i någon slags dvala lyckats ge den lille lite att äta så har man en liten solstråle som bara ler emot en och jollrar på ett charmigt och obegripligt sätt : ) Och då orkar man ett par nätter till utan sömn! Det är väl fiffigt uträknat av naturen?
Lille J fick ett par baby-Converse skor från min farbror med familj! Supersöta! Det roligaste är att jag själv har ett par likadana och nu kan vi matcha varandra - tuffaste morsan och lille killen på stan ; )
//E
Livet med bebis, 6 veckor!
Nu har lilla J blivit hela 6 veckor gammal.. en riktigt stor kille! 5185 g och 57 cm. Har vuxit ur nästan alla sina kläder så denna vecka blev det till att shoppa lite nya plagg (inte mig emot) = )
Det är roligt för det händer mycket med lillen varje dag nu, han har börjat leverera rikiga leenden nu som får mitt hjärta att riktigt smälta. Då gör det inget att han hållt mig vaken hela natten... men det är väl så det ska fungera:
Bild från Babycenter.com
//E
Det är roligt för det händer mycket med lillen varje dag nu, han har börjat leverera rikiga leenden nu som får mitt hjärta att riktigt smälta. Då gör det inget att han hållt mig vaken hela natten... men det är väl så det ska fungera:
Bild från Babycenter.com
//E
Livet med bebis, 5 veckor
Sakta men säkert börjar livet ta form med den nya lilla familjemedlemmen som en del i vardagen. Konstigt nog måste man fortfarande handla mat, betala räkningar och städa - TROTS att man fått en bebis! Mycket konstigt... ; ) Tur att man är två föräldrar som kan hjälpas åt. Jag har fått en helt ny respekt för ensamstående föräldrar, vilket jobb de gör! Som sagt så har lille J blivit en del av familjen, men han har missuppfattat en liten detalj: han tror nämligen att det är HAN som bestämmer i detta hushåll... ; ) Han vet att han bara behöver vända sina söta små mungipor neråt och se superledsen ut så smälter mitt modershjärta och han får som han vill... (Det kommer inte att vara så hela hans liv.) (Nej, jag lovar.) : D
Men så var det det här med städningen... Vi har inte städat ordentligt på hrm låt oss säga ett bra tag nu, och man kan ju tycka att det skulle kännas trist att vara tvungen att ta tag i det hela. MEN! Jag har ju tidigare blivit jämförd med Monica i "Vänner" när det gäller städning - och nu är det verkligen bekräftat! Jag har riktigt LÄNGTAT till att få städa ur lägenheten ordentligt! Så idag när lillkillen sov nu på morgon passade jag på att ge badrummet en rejäl omgång och jag känner mig SÅ nöjd efteråt! En mani som faktiskt är ganska praktisk att ha... om man inte som slarver tvingas vara sambo med mig och höra mitt tjat om städning hela dagarna.... ; )
Måste verkligen rekommendera denna fantastiska dammvippa från Claes Olsson!
Helt underbar och gör att städningen blir roligare och går MYCKET snabbare!
//E
Men så var det det här med städningen... Vi har inte städat ordentligt på hrm låt oss säga ett bra tag nu, och man kan ju tycka att det skulle kännas trist att vara tvungen att ta tag i det hela. MEN! Jag har ju tidigare blivit jämförd med Monica i "Vänner" när det gäller städning - och nu är det verkligen bekräftat! Jag har riktigt LÄNGTAT till att få städa ur lägenheten ordentligt! Så idag när lillkillen sov nu på morgon passade jag på att ge badrummet en rejäl omgång och jag känner mig SÅ nöjd efteråt! En mani som faktiskt är ganska praktisk att ha... om man inte som slarver tvingas vara sambo med mig och höra mitt tjat om städning hela dagarna.... ; )
Dammvippa, strutsfjädrar.
"Statisk och suger åt sig torrt damm. Kan tvättas ur i handljummen mild tvållösning. Fjädrarna ger skonsam behandling som inte repar"Måste verkligen rekommendera denna fantastiska dammvippa från Claes Olsson!
Helt underbar och gör att städningen blir roligare och går MYCKET snabbare!
//E
Livet med bebis, 3 veckor
Pojken J är nu 3 veckor gammal och växer så det knakar! Vi har redan plockat bort de minsta kläderna och han börjar se ut som en riktig liten bebiskille och inte ett litet litet spädbarn. Nu har man landat en del efter förlossningen och förstått att man är en liten familj på hela tre personer från och med nu...
Vissa saker hade man dock inte tänkt på innan man fick barn:
- Hur lite man skulle få sova egentligen... Visst hör man alltid småbarnsföräldrar prata om sin sömnbrist, men man har aldrig riktigt förstått vad det innebär - förrän man själv provat att vakna varannan timme och amma varje natt i tre veckor... och inse att det kommer att fortsätta att vara så här ett BRA tag till....
- Att vitt är en gullig färg på babykläder när man står i affären och drömmer babydrömmar, MEN att den inte är kompatibel med bebisars "kladd" (för att använda ett så neutralt ord som möjligt...) Nästa barn kommer endast att få ha gula eller bruna kläder. ; )
- Att man skulle oroa sig så mycket för allt... alla faror som lurar i samhället... och att man helt plötsligt skulle tycka att det vore trevligt att slå sig till ro i en lite lugnare del av stan där den största prioriteten är bra barnomsorg/skola
- Att man skulle få superhörsel och höra minsta lilla grymtande från bebisen när man själv ÄNTLIGEN ska få sova...
Men slutligen är det också så att man aldrig hade tänkt på eller förstått hur mycket man skulle älska det lilla livet!
//E
Världens bästa avlastning för trötta föräldra-armar när bebisen vill vara med och se bättre! Jag älskar vår Baby Björn babysitter.
Vissa saker hade man dock inte tänkt på innan man fick barn:
- Hur lite man skulle få sova egentligen... Visst hör man alltid småbarnsföräldrar prata om sin sömnbrist, men man har aldrig riktigt förstått vad det innebär - förrän man själv provat att vakna varannan timme och amma varje natt i tre veckor... och inse att det kommer att fortsätta att vara så här ett BRA tag till....
- Att vitt är en gullig färg på babykläder när man står i affären och drömmer babydrömmar, MEN att den inte är kompatibel med bebisars "kladd" (för att använda ett så neutralt ord som möjligt...) Nästa barn kommer endast att få ha gula eller bruna kläder. ; )
- Att man skulle oroa sig så mycket för allt... alla faror som lurar i samhället... och att man helt plötsligt skulle tycka att det vore trevligt att slå sig till ro i en lite lugnare del av stan där den största prioriteten är bra barnomsorg/skola
- Att man skulle få superhörsel och höra minsta lilla grymtande från bebisen när man själv ÄNTLIGEN ska få sova...
Men slutligen är det också så att man aldrig hade tänkt på eller förstått hur mycket man skulle älska det lilla livet!
//E
Världens bästa avlastning för trötta föräldra-armar när bebisen vill vara med och se bättre! Jag älskar vår Baby Björn babysitter.
Förlossningen, 30 mars
Vaknar 02.30 natten till beräknad förlossning av att vattnet går. Hinner på något sätt hoppa ur sängen innan (konstigt, det var som att man kände precis innan att något hände i kroppen). Känns som att kissa på sig fast ändå inte, förstår att det är vattnet som gått. Fast inte som på film att det bara forsar ut, det kommer lite i taget. Jaha, vad gör jag nu? Jag vet ju att det kan ta flera dygn innan värkarbetet sätter igång efter att vattnet har gått så jag blir inte stressad. Men som sagt vad gör jag? Läser på pappret från förlossningen att man ska kontakta dem vid misstänkt vattenavgång. Men det kanske jag kan göra imorgon? Hm... Nä, jag ringer förlossningen. Där säger barnmorskan (BM) att jag måste komma in på kontroll kl. 10.00 för att man ska konstatera vattenavgång. Om vattnet har gått och det inte händer något mer sätts man igång efter tre dygn. Nu ska jag gå och lägga mig och sova så att jag orkar med om förlossningen drar igång. Om jag får värkar får jag höra av mig. Okej... sova. Nu? Är inte direkt trött efter detta... har ju faktiskt sovit 3,5 timme redan... = ) Ska jag ringa M? Nä... jag låter honom sova lite, det kan ju faktiskt dröja innan det händer något. Lägger mig igen. Får molande värk i magen strax där efter. Känns som mensvärk. Mycket oregelbunden. Går upp och kollar på TV. Har lite ont till och från, känns inte så märkvärdigt.
Klockan 5 äter jag lite yoghurt, har börjat få mer ont nu, kommer mer regelbundet, ca 8 minuter mellan. Fortfarande helt hanterbar smärta men jag ringer förlossningen, osäker på om jag ska in på kontrollen kl. 10.00 nu när jag fått värkar. Fattar inte vad BM menar, hon säger att jag kan komma in nu om jag fått värkar. "Men SÅ ont har jag inte, jag vill vänta med att komma in" säger jag. BM: "kom in om ett tag då". Okej... vid 5.30 ringer jag M:
- Hej, väckte jag dig?
- Ja, lite..
- Du får nog komma hem nu...
- Jag åker.
Klick. Mer behövde inte sägas... Har lite mer ont nu, kommer mer regelbundet. Kollar på dåliga TV-program och har en varm vetekudde i ryggslutet. M är hemma efter ca 40 min. (Det ska ta en dryg timme att köra ju.... ) =)
- Har vattnet gått? (Den viktigaste frågan? Som att det säger allt.. Tror inte att karlar har jättebra koll på det här med förlossningar...)
- Ja...
- Ska vi åka in?
- Nej... eller jag vet inte. Jag fattar inte vad dom menar.
M duschar och äter frukost och jag ringer (IGEN) till förlossningen och pratar med en ny BM som menar att även om jag fått värkar så ska jag komma in kl. 10.00 och konstatera vattenavgång eftersom att värkarna kan avta. M ser lite besviken ut: kl. 10.00? Det är ju lång tid kvar... han går och lägger sig efter att ha förvissat sig om att han inte kan göra något för mig just nu. Jag tycker att det är bra att han vilar sig så att nån av oss orkar med detta... klockan är nu 7.00 och värkarna kommer regelbundet och gör mer och mer ont. Jag vandrar runt i lägenheten och profylax-andas. Tar två värktabletter med paracetamol eftersom att jag anser "att det är en underskattad smärtlindring som faktiskt är en bra grund" Ha!
Klockan 9.30 är vi på g att åka in, jag har så ont att M får ta på mig strumpor och skor eftersom att jag inte kan böja mig. Jag är glad att vi ska åka, vill inte va kvar hemma längre. Är dock övertygad om att vi får åka hem igen, det får ju alla göra liksom! In på specialistmödravården och anmäler mig.
- Har fått tid kl. 10.00 väser jag fram.
- Okej.. då kan du sitta ner i väntrummet så länge. (I väntrummet sitter 10 förväntansfulla par som är där för ultraljud eller dyl. Jag kan inte sitta still och måste andas mycket ljudligt under varje värk. Känns inte lockande att vänta där med dem).
Jag stirrar på receptionisten med en mördande blick.
- Har du värkar?
- Mhm.
Får vänta i ett undersökningsrum istället. M går och parkerar bilen.
- Ta inte med väskan upp, det är pinsamt. Vi kommer ändå att få åka hem igen.
En BM kommer och konstaterar att vattnet har gått och under den korta tid vi pratar får jag ca 4-5 värkar. Har nu rejält ont och ca 3-4 min mellan värkarna. Hon konstaterar att bebisen lagt sig i position för förlossningen.
- Vi går direkt in på förlossningen, säger BM.
- Okej.. men min sambo...?
- Vi talar om att du blir flyttad dit.
- Men inte kan vi få barn idag? Vi är ju beräknade idag. Det är ju ingen som får barn på beräknad dag!
- Eh..jo, det händer faktiskt...
Blir visad till ett rum på förlossningen och väntar på att en ny BM från förlossningen ska komma. SMS:ar M och säger att han ska ta med väskan, för vi blir nog kvar. M kommer in i rummet.
- Är det här du ska föda barnet?
- Jag vet faktiskt inte...
- Jo, kolla där ska barnet ligga när det kommit ut..
- Okej... (Jag fattar fortfarande inte riktigt att barnet ska komma idag..)
BM 1 kommer in och presenterar sig. Får CTG-apparat på magen i ca 30 min så att hon ser värkarna och att bebisen mår bra. Vi pratar smärtlindring.
- Jag är öppen för förslag, men vill inte ha någon EDA helst om jag inte dör av smärta, säger jag hurtfriskt.
- Okej. Då prövar vi med TENS och kanske akupunktur och sparar lustgasen så länge vi kan.
- Absolut!
BM vill inte göra någon undersökning av hur öppen jag är eftersom att vattnet gått, men eftersom att värkarna kommer så pass tätt och hon villl försäkra sig om att bebisen inte ligger i säte (även hon tycker att det känns så - precis som min BM på MVC) gör hon en undersökning. Bebisen ligger rätt.
- Du är redan öppen 5 cm. Bra jobbat på egen hand!
Får varma rispåsar att lägga på ryggen och magen. Ont. Vill prova TENS. Hon går och hämtar. När hon kommer tillbaks informerar hon om att det finns badkar på rummet. Vill jag bada först som smärtlindring? Jag tycker att det är värt ett försök. M frågar (typisk praktisk fråga för den som inte har ont):
- Hur lång tid kommer det ta innan det här är klart då?
- Ja... Man öppnar sig ca 1-1,5 cm i timmen ungefär men sen ska bebisen sjunka ner också...
Jag får bada i ett sittbadkar. Sitter naken och fet och har jätteont. Bryr mig inte ett skit om att M ser mig på detta sätt. (Jag som innan förlossningen varit mycket noga med att jag INTE vill vara naken och springa runt.. ) = ) Vi får en radio och lyssnar på rock-klassiker tills jag får ett utbrott över att "det låter som pappa-musik, BYT KANAL!" Badar ca 45 min tills jag inte står ut längre och väser till M:
- Ring på klockan!
- Men jag kan hjälpa dig ur badet..
- RING på klockan! Jag klarar inte mer!
BM kommer och M säger att jag inte klarar mer. Jag väser att jag måste ha annan smärtlindring. Får hjälp att torka mig och får på mig nättrosor och blöja (!) och natskjorta. Bryr mig inte ett skvatt om denna outfit. Väl i sängen föreslår BM att jag ska prova TENS. Jag nästan skrattar åt henne då hon tror att lite elektriska stötar ska hjälpa mot denna smärta. Hon ser att jag har mycket ont och gör därför en undersökning för att se hur öppen jag är.
- 7, nästan 8 cm redan. Bra jobbat! Du kanske kan börja lite med lustgasen nu.
Yes! Lustgasen som verkar vara ett skänk från ovan om man ska tro på det jag läst på familjeliv.se. Nu ska det bli party! Blir tyvärr inte så rolig av lustgasen, känner mig bara LITE bortdomnad i huvudet. Värkarna gör fortfarande för j-a ont, men man är LITE bortdomnad i hjärnan och känner av dem LITE mindre. När jag fått lustgasen blir jag dock så ohämmad att jag skriker rakt ut i lustgasmasken under värken. Efter konstaterar jag:
- Jag låter som en älg!
- Du får låta som en älg, säger BM.
- Jag vet, men det låter så roligt!
Fortsätter kämpa med lustgasen och tycker att det är mycket jobbigt. Frågar därför:
- Om man tar EDA, slipper man det här då?
BM tittar på mig med medlidande i blicken..
- Jag VET att det är för sent att få EDA nu, men jag tänkter till en annan gång, säger jag då.
- Det gör ofta ont när man är i det här skedet ändå, försöker BM trösta.
Sen försvinner hon och M förklarar att hon skulle äta lunch.
- Äta lunch? Nu? Det tycker hon är en bra idé?
Det känns konstigt att hon ska äta lunch precis som vanligt när jag ligger här och har så vansinnigt ont. Men sen får jag dåligt samvete, det är klart att hon måste få äta lunch. Bara en enda gång blir jag lite snurrig av lustgasen och säger:
- Det är precis som de beskriver på familjeliv! Det låter som en cd-skiva har hakat upp sig: dudududududududdududdu! Det är som värsta fjortisfyllan!
M tittar på mig mycket skeptiskt. Allt fortskrider, värkarna går i ett utan paus och jag har vansinnigt ont och ligger och skriker:
- Jag döööööööör!
- Nej, det bara känns som att du ska dö, säger BM.
- Jag vet att jag inte dör, men jag VILL dö! Döda mig! Det är mer barmhärtigt än att låta mig ha så här ont! Jag ska ALDRIG göra om det här. De som har fler barn är ju dumma i huvudet! (Etc. Säger alla klyschor som finns när det gäller att föda barn. Ligger och är lite nöjd för mig själv då jag påminner mig om att jag ALDRIG ska glömma hur vidrigt det är).
Någonstans här är det skiftbyte och BM 2 samt en BM-student tar över. De hälsar på mig. Jag kunde inte bry mig mindre. Har så ont och fortsätter ligga och skrika. BM är dock mycket bra och peppar på ett bra sätt. De frågar hela tiden om jag vill trycka på. Jag vet inte. De frågar hur jag vill ligga när jag föder. Jag vet inte. Jag vill inte bestämma någonting. Jag får ligga på sidan med benet i ett stöd. De tycker att jag ska prova att krysta vid nästa värk.
Klockan är nu 14.20 och jag börjar krysta. Alla som säger att krystvärkarna är bättre för att man äntligen får vara aktiv ljuger (det var inte så för mig). Det är inte alls bra. Det är bara vidrigt. Det gör ju jätteont! Varje gång jag krystat säger jag:
- Jag orkar inte mer. Jag kan inte!
- Jo du kan, lite till, lite till, peppar BM.
Jag är jätteynklig och tycker jättesynd om mig själv. Jag har nu slitit av mig nattskjortan och ligger helt naken (något jag sagt innan att jag ALDRIG skulle göra). M får badda mig i pannan med en kall handduk. Jag är JÄTTEVARM.
- Bara två krystningar kvar nu, kom igen! Peppar BM.
- Är du säker att det bara är två?
- Ja!
- Lovar du?
- Ja, kom igen nu!
Med vetskapen om att denna misär kommer att ta slut så krystar jag lydigt under de två närtkommande värkarna och det gör VANSINNIGT ont. Och helt plötsligt är det något som händer. Huvudet kommer ut och smärtan blir något mindre. Sedan kommer bebisens kropp ut nästan av sig självt med lite hjälp från BM-studenten. All smärta försvinner. Bara på en gång. Bebisen skriker och de lägger de på mitt bröst. Så skönt att det är över!
- Vad blev det? frågar jag M.
- En liten pojke!
- En pojke? Haha, och alla som trodde att det skulle bli en flicka!
Klockan 14.40 föddes han, 3760 g och 52 cm. En perfekt liten son!
Sen följde lite efterarbete, jag som helst ville vara ifred efter detta jättejobb. Fick en spruta så att moderkakan skulle lossna. (Nej, jag vill inte krysta ut den. Okej då.) Den kom ut väldigt enkelt. Sen skulle de sy:
- Du har spruckit lite grann.
- Nej, har jag?
- Ja, men bara lite, det gör alla.
- Men jag vill inte bli sydd!
- Men vi bedövar..
- Ja, då måste ni bedöva jätte-jätte-mycket (pratar med en mycket liten röst, som ett litet barn)
- Ja, vi ska bedöva jätte-jätte-mycket...
Stackars barnmorskor, de måste utstå så himla mycket i sitt jobb. Vilket tålamod de måste besitta. Riktigt änglar! Efter att jag blivit sydd, fått duscha, ammat min son i 100 år (kändes det som), ätit det berömda fikat och en barnläkare undersökt bebisen fick vi åka hem. Sex timmar efter förlossningen åkte vi alltså hem med vår nya lilla familj.
- Välkommen åter.., sa BM 2 på skoj.
- Du, det lär nog dröja, svarar jag.
- AHA! Förut sa du ALDRIG! Du ser, man glömmer.... ; )
Detta blev alltså resultatet av mina 40 veckors graviditet. = )
//E
Klockan 5 äter jag lite yoghurt, har börjat få mer ont nu, kommer mer regelbundet, ca 8 minuter mellan. Fortfarande helt hanterbar smärta men jag ringer förlossningen, osäker på om jag ska in på kontrollen kl. 10.00 nu när jag fått värkar. Fattar inte vad BM menar, hon säger att jag kan komma in nu om jag fått värkar. "Men SÅ ont har jag inte, jag vill vänta med att komma in" säger jag. BM: "kom in om ett tag då". Okej... vid 5.30 ringer jag M:
- Hej, väckte jag dig?
- Ja, lite..
- Du får nog komma hem nu...
- Jag åker.
Klick. Mer behövde inte sägas... Har lite mer ont nu, kommer mer regelbundet. Kollar på dåliga TV-program och har en varm vetekudde i ryggslutet. M är hemma efter ca 40 min. (Det ska ta en dryg timme att köra ju.... ) =)
- Har vattnet gått? (Den viktigaste frågan? Som att det säger allt.. Tror inte att karlar har jättebra koll på det här med förlossningar...)
- Ja...
- Ska vi åka in?
- Nej... eller jag vet inte. Jag fattar inte vad dom menar.
M duschar och äter frukost och jag ringer (IGEN) till förlossningen och pratar med en ny BM som menar att även om jag fått värkar så ska jag komma in kl. 10.00 och konstatera vattenavgång eftersom att värkarna kan avta. M ser lite besviken ut: kl. 10.00? Det är ju lång tid kvar... han går och lägger sig efter att ha förvissat sig om att han inte kan göra något för mig just nu. Jag tycker att det är bra att han vilar sig så att nån av oss orkar med detta... klockan är nu 7.00 och värkarna kommer regelbundet och gör mer och mer ont. Jag vandrar runt i lägenheten och profylax-andas. Tar två värktabletter med paracetamol eftersom att jag anser "att det är en underskattad smärtlindring som faktiskt är en bra grund" Ha!
Klockan 9.30 är vi på g att åka in, jag har så ont att M får ta på mig strumpor och skor eftersom att jag inte kan böja mig. Jag är glad att vi ska åka, vill inte va kvar hemma längre. Är dock övertygad om att vi får åka hem igen, det får ju alla göra liksom! In på specialistmödravården och anmäler mig.
- Har fått tid kl. 10.00 väser jag fram.
- Okej.. då kan du sitta ner i väntrummet så länge. (I väntrummet sitter 10 förväntansfulla par som är där för ultraljud eller dyl. Jag kan inte sitta still och måste andas mycket ljudligt under varje värk. Känns inte lockande att vänta där med dem).
Jag stirrar på receptionisten med en mördande blick.
- Har du värkar?
- Mhm.
Får vänta i ett undersökningsrum istället. M går och parkerar bilen.
- Ta inte med väskan upp, det är pinsamt. Vi kommer ändå att få åka hem igen.
En BM kommer och konstaterar att vattnet har gått och under den korta tid vi pratar får jag ca 4-5 värkar. Har nu rejält ont och ca 3-4 min mellan värkarna. Hon konstaterar att bebisen lagt sig i position för förlossningen.
- Vi går direkt in på förlossningen, säger BM.
- Okej.. men min sambo...?
- Vi talar om att du blir flyttad dit.
- Men inte kan vi få barn idag? Vi är ju beräknade idag. Det är ju ingen som får barn på beräknad dag!
- Eh..jo, det händer faktiskt...
Blir visad till ett rum på förlossningen och väntar på att en ny BM från förlossningen ska komma. SMS:ar M och säger att han ska ta med väskan, för vi blir nog kvar. M kommer in i rummet.
- Är det här du ska föda barnet?
- Jag vet faktiskt inte...
- Jo, kolla där ska barnet ligga när det kommit ut..
- Okej... (Jag fattar fortfarande inte riktigt att barnet ska komma idag..)
BM 1 kommer in och presenterar sig. Får CTG-apparat på magen i ca 30 min så att hon ser värkarna och att bebisen mår bra. Vi pratar smärtlindring.
- Jag är öppen för förslag, men vill inte ha någon EDA helst om jag inte dör av smärta, säger jag hurtfriskt.
- Okej. Då prövar vi med TENS och kanske akupunktur och sparar lustgasen så länge vi kan.
- Absolut!
BM vill inte göra någon undersökning av hur öppen jag är eftersom att vattnet gått, men eftersom att värkarna kommer så pass tätt och hon villl försäkra sig om att bebisen inte ligger i säte (även hon tycker att det känns så - precis som min BM på MVC) gör hon en undersökning. Bebisen ligger rätt.
- Du är redan öppen 5 cm. Bra jobbat på egen hand!
Får varma rispåsar att lägga på ryggen och magen. Ont. Vill prova TENS. Hon går och hämtar. När hon kommer tillbaks informerar hon om att det finns badkar på rummet. Vill jag bada först som smärtlindring? Jag tycker att det är värt ett försök. M frågar (typisk praktisk fråga för den som inte har ont):
- Hur lång tid kommer det ta innan det här är klart då?
- Ja... Man öppnar sig ca 1-1,5 cm i timmen ungefär men sen ska bebisen sjunka ner också...
Jag får bada i ett sittbadkar. Sitter naken och fet och har jätteont. Bryr mig inte ett skit om att M ser mig på detta sätt. (Jag som innan förlossningen varit mycket noga med att jag INTE vill vara naken och springa runt.. ) = ) Vi får en radio och lyssnar på rock-klassiker tills jag får ett utbrott över att "det låter som pappa-musik, BYT KANAL!" Badar ca 45 min tills jag inte står ut längre och väser till M:
- Ring på klockan!
- Men jag kan hjälpa dig ur badet..
- RING på klockan! Jag klarar inte mer!
BM kommer och M säger att jag inte klarar mer. Jag väser att jag måste ha annan smärtlindring. Får hjälp att torka mig och får på mig nättrosor och blöja (!) och natskjorta. Bryr mig inte ett skvatt om denna outfit. Väl i sängen föreslår BM att jag ska prova TENS. Jag nästan skrattar åt henne då hon tror att lite elektriska stötar ska hjälpa mot denna smärta. Hon ser att jag har mycket ont och gör därför en undersökning för att se hur öppen jag är.
- 7, nästan 8 cm redan. Bra jobbat! Du kanske kan börja lite med lustgasen nu.
Yes! Lustgasen som verkar vara ett skänk från ovan om man ska tro på det jag läst på familjeliv.se. Nu ska det bli party! Blir tyvärr inte så rolig av lustgasen, känner mig bara LITE bortdomnad i huvudet. Värkarna gör fortfarande för j-a ont, men man är LITE bortdomnad i hjärnan och känner av dem LITE mindre. När jag fått lustgasen blir jag dock så ohämmad att jag skriker rakt ut i lustgasmasken under värken. Efter konstaterar jag:
- Jag låter som en älg!
- Du får låta som en älg, säger BM.
- Jag vet, men det låter så roligt!
Fortsätter kämpa med lustgasen och tycker att det är mycket jobbigt. Frågar därför:
- Om man tar EDA, slipper man det här då?
BM tittar på mig med medlidande i blicken..
- Jag VET att det är för sent att få EDA nu, men jag tänkter till en annan gång, säger jag då.
- Det gör ofta ont när man är i det här skedet ändå, försöker BM trösta.
Sen försvinner hon och M förklarar att hon skulle äta lunch.
- Äta lunch? Nu? Det tycker hon är en bra idé?
Det känns konstigt att hon ska äta lunch precis som vanligt när jag ligger här och har så vansinnigt ont. Men sen får jag dåligt samvete, det är klart att hon måste få äta lunch. Bara en enda gång blir jag lite snurrig av lustgasen och säger:
- Det är precis som de beskriver på familjeliv! Det låter som en cd-skiva har hakat upp sig: dudududududududdududdu! Det är som värsta fjortisfyllan!
M tittar på mig mycket skeptiskt. Allt fortskrider, värkarna går i ett utan paus och jag har vansinnigt ont och ligger och skriker:
- Jag döööööööör!
- Nej, det bara känns som att du ska dö, säger BM.
- Jag vet att jag inte dör, men jag VILL dö! Döda mig! Det är mer barmhärtigt än att låta mig ha så här ont! Jag ska ALDRIG göra om det här. De som har fler barn är ju dumma i huvudet! (Etc. Säger alla klyschor som finns när det gäller att föda barn. Ligger och är lite nöjd för mig själv då jag påminner mig om att jag ALDRIG ska glömma hur vidrigt det är).
Någonstans här är det skiftbyte och BM 2 samt en BM-student tar över. De hälsar på mig. Jag kunde inte bry mig mindre. Har så ont och fortsätter ligga och skrika. BM är dock mycket bra och peppar på ett bra sätt. De frågar hela tiden om jag vill trycka på. Jag vet inte. De frågar hur jag vill ligga när jag föder. Jag vet inte. Jag vill inte bestämma någonting. Jag får ligga på sidan med benet i ett stöd. De tycker att jag ska prova att krysta vid nästa värk.
Klockan är nu 14.20 och jag börjar krysta. Alla som säger att krystvärkarna är bättre för att man äntligen får vara aktiv ljuger (det var inte så för mig). Det är inte alls bra. Det är bara vidrigt. Det gör ju jätteont! Varje gång jag krystat säger jag:
- Jag orkar inte mer. Jag kan inte!
- Jo du kan, lite till, lite till, peppar BM.
Jag är jätteynklig och tycker jättesynd om mig själv. Jag har nu slitit av mig nattskjortan och ligger helt naken (något jag sagt innan att jag ALDRIG skulle göra). M får badda mig i pannan med en kall handduk. Jag är JÄTTEVARM.
- Bara två krystningar kvar nu, kom igen! Peppar BM.
- Är du säker att det bara är två?
- Ja!
- Lovar du?
- Ja, kom igen nu!
Med vetskapen om att denna misär kommer att ta slut så krystar jag lydigt under de två närtkommande värkarna och det gör VANSINNIGT ont. Och helt plötsligt är det något som händer. Huvudet kommer ut och smärtan blir något mindre. Sedan kommer bebisens kropp ut nästan av sig självt med lite hjälp från BM-studenten. All smärta försvinner. Bara på en gång. Bebisen skriker och de lägger de på mitt bröst. Så skönt att det är över!
- Vad blev det? frågar jag M.
- En liten pojke!
- En pojke? Haha, och alla som trodde att det skulle bli en flicka!
Klockan 14.40 föddes han, 3760 g och 52 cm. En perfekt liten son!
Sen följde lite efterarbete, jag som helst ville vara ifred efter detta jättejobb. Fick en spruta så att moderkakan skulle lossna. (Nej, jag vill inte krysta ut den. Okej då.) Den kom ut väldigt enkelt. Sen skulle de sy:
- Du har spruckit lite grann.
- Nej, har jag?
- Ja, men bara lite, det gör alla.
- Men jag vill inte bli sydd!
- Men vi bedövar..
- Ja, då måste ni bedöva jätte-jätte-mycket (pratar med en mycket liten röst, som ett litet barn)
- Ja, vi ska bedöva jätte-jätte-mycket...
Stackars barnmorskor, de måste utstå så himla mycket i sitt jobb. Vilket tålamod de måste besitta. Riktigt änglar! Efter att jag blivit sydd, fått duscha, ammat min son i 100 år (kändes det som), ätit det berömda fikat och en barnläkare undersökt bebisen fick vi åka hem. Sex timmar efter förlossningen åkte vi alltså hem med vår nya lilla familj.
- Välkommen åter.., sa BM 2 på skoj.
- Du, det lär nog dröja, svarar jag.
- AHA! Förut sa du ALDRIG! Du ser, man glömmer.... ; )
Detta blev alltså resultatet av mina 40 veckors graviditet. = )
//E
Gravid i v. 40
I slutet på denna vecka är det altså dags för bebisen att komma ut.. om den förstår det! Har fortfarande inga känningar som tyder på att det skulle vara på gång... Läser på många forum om andra gravida som skall ha i mars och alla har diverse symtom som tyder på att det skulle vara nära. Inte jag dock. Jo, en del sammandragningar har jag förstås men jag har läst att sådana är helt verkningslösa i princip. Hjälper bara livmodern (vilket namn på ett organ!) att träna inför det riktiga förlossningsarbetet. Läser som sagt mycket i olika forum, roligast är trådarna på familjeliv som handlar om roliga saker som folk har sagt/gjort på förlossningen. Läser dessa och tänker att det kanske ska bli ganska roligt med förlossningen (om den nu kommer att komma igång NÅN gång). Lustgas verkar ju vara toppen!
Dagen innan beräknad förlossning är jag urless på allt, har så fruktansvärt tråkigt. M är inte hemma så jag vandrar runt som en osalig ande i lägenheten. L ringer och har lika tråkigt hon så jag bestämmer mig för att ta mig dit (hon bor på andra sidan stan). "Men orkar du verkligen gå ända hit?" undrar L. "Nja.. men du! Snön har ju smält bort, jag kan ju cykla!" utbrister jag mycket nöjt. Så jag sätter mig på cykeln och trampar höggravid genom staden bort till L. Känner mig så fri och rörlig! Äter lite middag och leker med lille sonen V innan jag cyklar hem igen. Känner mig asnöjd över bedriften att ha cyklat fram och tillbaka. Skriver ett mail till svägerskan A om att det är så frustrerande att bara gå och vänta på en bebis som aldirg vill komma. M ringer och kollar om det är okej om han sover borta i natt och kommer hem imorgon (tar bara en timme med bil att komma hit OM det skulle behövas). "Känner du nånting?" undrar han. "Nej och åter nej" blir mitt svar. "Sov borta du". Går och lägger mig.
//E
Dagen innan beräknad förlossning är jag urless på allt, har så fruktansvärt tråkigt. M är inte hemma så jag vandrar runt som en osalig ande i lägenheten. L ringer och har lika tråkigt hon så jag bestämmer mig för att ta mig dit (hon bor på andra sidan stan). "Men orkar du verkligen gå ända hit?" undrar L. "Nja.. men du! Snön har ju smält bort, jag kan ju cykla!" utbrister jag mycket nöjt. Så jag sätter mig på cykeln och trampar höggravid genom staden bort till L. Känner mig så fri och rörlig! Äter lite middag och leker med lille sonen V innan jag cyklar hem igen. Känner mig asnöjd över bedriften att ha cyklat fram och tillbaka. Skriver ett mail till svägerskan A om att det är så frustrerande att bara gå och vänta på en bebis som aldirg vill komma. M ringer och kollar om det är okej om han sover borta i natt och kommer hem imorgon (tar bara en timme med bil att komma hit OM det skulle behövas). "Känner du nånting?" undrar han. "Nej och åter nej" blir mitt svar. "Sov borta du". Går och lägger mig.
//E
Gravid i v.39
Suck. Och stön. Är nu bra tjock. Har fått bristningar på magen! Trodde faktiskt att jag skulle klara mig från detta, men tji fick jag! Är hos barnmorskan på kontroll, hon som trodde förra besöket att "du kanske inte kommer på nästa besök, du kanske har annat för dig". Jag: "nä, jag har inte mycket inplanerat nu för tiden... jaha, du menar föda barn!" Men tji fick hon. Jag besöker henne enligt schema. Inget nytt under solen. Bebisen mår bra i magen, så bra att jag börjar fundera på om den verkligen kommer att komma ut. Den kanske kommer att stanna kvar. Nästa vecka är det beräknad förlossning. Är helt övertygad om att jag komme att gå över tiden. Har inga känningar what so ever!
//E
//E
Gravid i v. 38
Denna vecka bjuder inte på många spännande moment gällande graviditeten. Däremot flyger tiden förbi av andra personliga skäl. På ett sätt är det bra att det händer andra saker runt omkring mig så att jag inte hinner tröttna så förbaskat på att vara gravid.. för det är länge nu som man gått och vaggat fram. Det är precis så som min mamma säger "det känns som att man alltid har varit gravid och alltid kommer att vara det". Denna vecka slutar även min havandeskapsledighet och jag börjar ta ut min föräldraledighet. Det känns konstigt att ta ut föräldraledighet innan man blivit förälder!
//E
//E
Gravid i vecka 37
Hurra! Har varit hos barnmorskan för extrakoll denna vecka för att se om bebisen ligger åt fel håll och det visar sig att den ligger precis som den ska. Huvudet nedåt och redo för en vanlig förlossning... Så nu är det bara att vänta...och vänta... och vänta... Det var faktiskt inte helt lätt att känna hur bebben låg, det krävde två vana barnmorskor för att kunna konstatera att den låg som den skulle. Men just nu ser allt ut som det ska alltså : )
För övrigt har jag pallrat mig iväg till jobbet och hälsat på denna vecka. Hade med mig nybakta bullar (bakade med MYCKET smör) för att tjocka på arbetskamraterna lite också... tråkigt att vara ensam med stor mage... ; ) De tyckte att magen var enorm! En läkare menade att "det måste vara två bebisar i den där magen... annars är det en väldigt stor en"... trevligt...!
Annars är allt lugnt denna vecka. Proverna jag tog för bältros förra veckan visar att jag INTE har åkomman! Så behöver inte oroa mig för smitta ner någon och ligga i karantän på infektionskliniken i samband med förlossningen! Men då återstår gåtan: vad är det som gör så hiskeligt ont? En gåta... men jag är nöjd så länge det inte är något farligt.
Inser nu att jag är väldigt gravid. Höggravid kan man nu säga att jag är. Har på mig kreationer jag aldrig skulle drömma om att sätta på mig i vanliga fall. Är dock tvungen nu eftersom att jag helt enkelt får ta på mig det som jag KAN få på mig alls... så det gäller att inte vara så kräsen! Men nu är det inte lång tid kvar....
//E
För övrigt har jag pallrat mig iväg till jobbet och hälsat på denna vecka. Hade med mig nybakta bullar (bakade med MYCKET smör) för att tjocka på arbetskamraterna lite också... tråkigt att vara ensam med stor mage... ; ) De tyckte att magen var enorm! En läkare menade att "det måste vara två bebisar i den där magen... annars är det en väldigt stor en"... trevligt...!
Annars är allt lugnt denna vecka. Proverna jag tog för bältros förra veckan visar att jag INTE har åkomman! Så behöver inte oroa mig för smitta ner någon och ligga i karantän på infektionskliniken i samband med förlossningen! Men då återstår gåtan: vad är det som gör så hiskeligt ont? En gåta... men jag är nöjd så länge det inte är något farligt.
Inser nu att jag är väldigt gravid. Höggravid kan man nu säga att jag är. Har på mig kreationer jag aldrig skulle drömma om att sätta på mig i vanliga fall. Är dock tvungen nu eftersom att jag helt enkelt får ta på mig det som jag KAN få på mig alls... så det gäller att inte vara så kräsen! Men nu är det inte lång tid kvar....
//E
Gravid i v. 36
Har varit hos barnmorskan igen denna vecka. Allt precis som det ska som vanligt... men... bebis ligger nu eventuellt inte riktigt rätt! Möjligt att bebis ligger i säte. Jag funderar skarpt på om detta är ärftligt då jag låg i säte... har också en väninna som låg i säte och hennes bebbe låg också i säte.. men det kanske är lite kargt material att dra några vetenskapliga slutsatser från... ; ) Ska i alla fall tillbaks till barnmorskan nästa vecka för ytterliga en koll och är hon osäker då så ska vi få åka upp till specialistmödravården och göra ett extra ultraljud.
Annrs händer inte mycket. Tuffar på här hemma. M tar 1000 bilder på magen och garvar åt tanken "om du inte vore gravid och hade en sån där ölkagge!" Ja, haha, det är så roligt, jag måste skratta... Men jag kan väl inte kräva att han ska kunna förstå hur det är att svälla upp till 10 ggr sin egen storlek... Vågen har i alla fall stannat på 15 kg plus.. alltid något. Trodde väl aldrig att jag skulle vara glad åt att vågen stannar på¨15 kg plus.. men man är inte så kräsen nu för tiden.
Har fått otroliga smärtor på ena sidan av bröstkorgen och jag misstänker bältros eftersom jag haft det vid ett tillfälle tidigare (det är faktiskt inte bara gamla människor som har detta... ) Men denna gång har det inte dykt upp några blåsor, det är bara smärtan. Tur är väl det, eftersom att det kan vara farligt för andra gravida kvinnor som inte haft vattkoppor att träffa personer med bältros. Det skulle innebära att jag, om jag hade haft blåsor, hade fått ligga på infektionskliniken istället för på BB när bebben fötts... Som en himla smitthärd. Känns inte direkt lockande. Man vill ju vara där de har specialistkompetens på så bebisar och inte öpå infektioner. Men, som sagt, jag har bara smärtorna och är så nöjd med detta.
Väntar nu tills nästa vecka då jag som sagt ska till barnmorskan igen... hoppas att bebisen ligger rätt!
//E
Annrs händer inte mycket. Tuffar på här hemma. M tar 1000 bilder på magen och garvar åt tanken "om du inte vore gravid och hade en sån där ölkagge!" Ja, haha, det är så roligt, jag måste skratta... Men jag kan väl inte kräva att han ska kunna förstå hur det är att svälla upp till 10 ggr sin egen storlek... Vågen har i alla fall stannat på 15 kg plus.. alltid något. Trodde väl aldrig att jag skulle vara glad åt att vågen stannar på¨15 kg plus.. men man är inte så kräsen nu för tiden.
Har fått otroliga smärtor på ena sidan av bröstkorgen och jag misstänker bältros eftersom jag haft det vid ett tillfälle tidigare (det är faktiskt inte bara gamla människor som har detta... ) Men denna gång har det inte dykt upp några blåsor, det är bara smärtan. Tur är väl det, eftersom att det kan vara farligt för andra gravida kvinnor som inte haft vattkoppor att träffa personer med bältros. Det skulle innebära att jag, om jag hade haft blåsor, hade fått ligga på infektionskliniken istället för på BB när bebben fötts... Som en himla smitthärd. Känns inte direkt lockande. Man vill ju vara där de har specialistkompetens på så bebisar och inte öpå infektioner. Men, som sagt, jag har bara smärtorna och är så nöjd med detta.
Väntar nu tills nästa vecka då jag som sagt ska till barnmorskan igen... hoppas att bebisen ligger rätt!
//E
Gravid i v. 35
Har denna vecka varit i Stockholm med mamma på mysig weekend. Bott på hotell och bara lyxat runt, fikat och strosat i butiker. Träffade bror och svägerska samt moster och en av mina kusiner. Kul att ses lite innan bebisen kommer! Men jag känner att jag i princip inte har någon ork kvar... Orkar gå 100 meter, sedan måste jag sätta mig ner, fika lite eller dricka lite fanta... Det blev i alla fall ingen fanta-kris denna Stockholmstripp eftersom både mamma och svägerskan var med hela tiden och hade erfarenhet från förra gången.. ; )
Det festligaste med resan (förutom den underbara hotellfrukosten..) var att det just denna helg var snökaos i Sverige. Så när vi skulle åka hem på måndagen var det inte säkert att vi skulle kunna åka hem. Spännande! Jag och mamma gled ner till stationen och försökte hitta buss eller tåg mot våra hemstäder. Stod i 150 meter lång kö till Swebus (det var fler än jag som kommit på idén att åka buss.. ) och när vi kommer fram frågar jag om det finns plats på en buss till hemstaden idag. Hon i kassan svarar med besvärad röst: "ja, men TYVÄRR inte förrän klockan 13.35". Jag svarar: "13.35? Det låter ju skitbra!" Var faktiskt bara nöjd att komma hem den dagen... men tanten innan mig i kön ratade den bussen och tyckte att det var förskräckligt lång tid tills bussen gick... Vi är allt bra bortskämda i detta land...
Jag är nu så gravid att jag måste sitta med benen brett isär för att magen skall få plats. Och jag ger ifrån mig små grymtande läten varje gång jag böjer mig ner (vilket jag inte gör om jag absolut inte måste). Men nu är det inte lång tid kvar...
Börjar få en riktig tjockis-mage nu... : )
//E
Det festligaste med resan (förutom den underbara hotellfrukosten..) var att det just denna helg var snökaos i Sverige. Så när vi skulle åka hem på måndagen var det inte säkert att vi skulle kunna åka hem. Spännande! Jag och mamma gled ner till stationen och försökte hitta buss eller tåg mot våra hemstäder. Stod i 150 meter lång kö till Swebus (det var fler än jag som kommit på idén att åka buss.. ) och när vi kommer fram frågar jag om det finns plats på en buss till hemstaden idag. Hon i kassan svarar med besvärad röst: "ja, men TYVÄRR inte förrän klockan 13.35". Jag svarar: "13.35? Det låter ju skitbra!" Var faktiskt bara nöjd att komma hem den dagen... men tanten innan mig i kön ratade den bussen och tyckte att det var förskräckligt lång tid tills bussen gick... Vi är allt bra bortskämda i detta land...
Jag är nu så gravid att jag måste sitta med benen brett isär för att magen skall få plats. Och jag ger ifrån mig små grymtande läten varje gång jag böjer mig ner (vilket jag inte gör om jag absolut inte måste). Men nu är det inte lång tid kvar...
Börjar få en riktig tjockis-mage nu... : )
//E
Gravid i v. 34
Vill summera den här veckan så här: Fet, FETare FETAST. Nu KAN man väl inte bli fetare??? Sorgligt nog kan man nog det. Har gått upp 15 kg nu och räknar väl med ytterligare ca 5 kg tills förlossningen. Hua! Vill inte tänka på det.
Denna vecka har jag och L varit på Ikea för att jag ska kunna komplettera det som behövs till bebben, exempelvis skötbord. Jag hittade givetvis massor annat som jag bara MÅSTE ha... men jag väntade lite tills M också kunde titta på grejerna... Så han och jag var ute en sväng på Ikea några dagar senare och han tyckte väl mer "ja, ja, vi väntar lite. Vi kan ju köpta det sen när barnet är fött." Så himla förnuftig man kan vara då. Jag säger: "go with the flow." M säger: "inga impulsköp." Sen när började M låta PRECIS som min pappa???? Jag vill helst inreda barnrummet med nya saker från golv till tak. Tänk er Laura Ashley skaffar barn med SIA, hur deras barnrum skulle se ut. Där har vi den perfekta drömmen! Synd bara att man slutat arbeta och att det då konstigt nog inte kommer någon mer lön till kontot. Mycket märkligt och helt onödigt... : )
Har också hunnit med ett besök hos barnmorskan denna vecka. Allt bra med mig och bebis. Även haft föräldragrupp där vi pratat mycket som amning och den första tiden hemma efter förlossningen. Det känns fortfarande mycket skumt och abstrakt "är det verkligen JAG som ska gå igenom allt det där?". Det känns som att vi sitter och pratar om andra.
Gullig barntapet från Laura Ashley...
... matchas ihop med ex. en söt ram från Sia Kids... Om man får drömma!
//E
Denna vecka har jag och L varit på Ikea för att jag ska kunna komplettera det som behövs till bebben, exempelvis skötbord. Jag hittade givetvis massor annat som jag bara MÅSTE ha... men jag väntade lite tills M också kunde titta på grejerna... Så han och jag var ute en sväng på Ikea några dagar senare och han tyckte väl mer "ja, ja, vi väntar lite. Vi kan ju köpta det sen när barnet är fött." Så himla förnuftig man kan vara då. Jag säger: "go with the flow." M säger: "inga impulsköp." Sen när började M låta PRECIS som min pappa???? Jag vill helst inreda barnrummet med nya saker från golv till tak. Tänk er Laura Ashley skaffar barn med SIA, hur deras barnrum skulle se ut. Där har vi den perfekta drömmen! Synd bara att man slutat arbeta och att det då konstigt nog inte kommer någon mer lön till kontot. Mycket märkligt och helt onödigt... : )
Har också hunnit med ett besök hos barnmorskan denna vecka. Allt bra med mig och bebis. Även haft föräldragrupp där vi pratat mycket som amning och den första tiden hemma efter förlossningen. Det känns fortfarande mycket skumt och abstrakt "är det verkligen JAG som ska gå igenom allt det där?". Det känns som att vi sitter och pratar om andra.
Gullig barntapet från Laura Ashley...
... matchas ihop med ex. en söt ram från Sia Kids... Om man får drömma!
//E
Gravid i v. 33
Börjar komma in i lunken här hemma.. men mina dagar är faktiskt fullspäckade! Jag förbereder bebisens alla saker: tvättar babykläder, ordningställer babykorgen och syr små lakan till korg och vagn. Jag vill poängtera att jag inte har någon symaskin. Men jag har TID, så, vad gör man då? Jo, som man gjorde förr i tiden! Jag syr alla fållar för hand. Jo jo, präktigt värre! Är riktigt sugen på att brodera något i nederkanten på lakanen också men det kanske är att gå över gränsen? Babysockor har jag också stickat och jag ska starta på en ny liten babykofta... sån är jag. Måste alltid ha något att göra...
Har passat på att hälsa på släkt och vänner i L-köping också. Mormor och morfar fick stå för kost och logi samt underhållande pokerkvällar (som jag var tvungen att avsluta runt 22-tiden för att jag knappt kunde hålla ögonen öppna). Har blivit ÄNNU mer kvällstrött än jag varit tidigare... fast det kanske beror på att jag vaknar mellan klockan 5 och klockan 7 av att jag måste kissa. Och sedan kan jag omöjligen somna om eftersom att jag är så hungrig... Träffade kompisarna H och Y också och kusinen R. Kul att ses eftersom det inte blir så ofta när man bor i olika städer. Men jag känner att det snart får vara slut på resandet... börjar bli för mäktigt helt enkelt. Orkar endast gå kortare sträckor. Mormor och jag hade dock liknande gångmönster eftersom att hon fått en bäckenfraktur, så vi vaggade stan fram som två pingviner...
På bussen från stan till mormor satte jag och R oss framme i bussen där det är avsett att pensionärer, handikappade och gravida skall sitta (det brukar faktiskt vara en bild på en tjockis - jag antar att det skall föreställa en gravid). Hållplatsen senare stiger det på en parant dam i möjligen 70-års ålder, ser pigg och alert ut, inga gånghjälpmedel. Hon går fram till mig och säger med avmätt röst: "Här får inte du sitta", och tittar med avsmak i blicken på mig. Jag ser att hon tänker: "Dagens ungdom. Visar ingen respekt för äldre minsann". Det kändes ganska fint att då svara: "Jag är faktiskt gravid" och peka på den rätt så putande magen (är ju faktiskt i åttonde månaden). Sedan tillade jag med sockersöt stämma: "Men det kanske finns någon annan ungdom som kan flytta på sig?". Tanten såg ännu surare ut och sa: "Då får väl JAG stå då". Men gör det då kärring.... fick jag lust att säga, men det gjorde jag inte. Det var inget synligt fel på henne, hon såg lika pigg ut som en 25-åring. När jag gick av bussen putade jag ut magen extra mycket och riktigt vaggade fram så att hon skulle se hur mycket rätt JAG hade till att sitta på pensionärs/handikapps/tjockisplatsen. Så det så!
Denna skylt skulle finnas utplacerad lite varstans i samhället där det skulle underlätta för mig att parkera min lilla.. (nåja) ...söta rumpa!
//E
Har passat på att hälsa på släkt och vänner i L-köping också. Mormor och morfar fick stå för kost och logi samt underhållande pokerkvällar (som jag var tvungen att avsluta runt 22-tiden för att jag knappt kunde hålla ögonen öppna). Har blivit ÄNNU mer kvällstrött än jag varit tidigare... fast det kanske beror på att jag vaknar mellan klockan 5 och klockan 7 av att jag måste kissa. Och sedan kan jag omöjligen somna om eftersom att jag är så hungrig... Träffade kompisarna H och Y också och kusinen R. Kul att ses eftersom det inte blir så ofta när man bor i olika städer. Men jag känner att det snart får vara slut på resandet... börjar bli för mäktigt helt enkelt. Orkar endast gå kortare sträckor. Mormor och jag hade dock liknande gångmönster eftersom att hon fått en bäckenfraktur, så vi vaggade stan fram som två pingviner...
På bussen från stan till mormor satte jag och R oss framme i bussen där det är avsett att pensionärer, handikappade och gravida skall sitta (det brukar faktiskt vara en bild på en tjockis - jag antar att det skall föreställa en gravid). Hållplatsen senare stiger det på en parant dam i möjligen 70-års ålder, ser pigg och alert ut, inga gånghjälpmedel. Hon går fram till mig och säger med avmätt röst: "Här får inte du sitta", och tittar med avsmak i blicken på mig. Jag ser att hon tänker: "Dagens ungdom. Visar ingen respekt för äldre minsann". Det kändes ganska fint att då svara: "Jag är faktiskt gravid" och peka på den rätt så putande magen (är ju faktiskt i åttonde månaden). Sedan tillade jag med sockersöt stämma: "Men det kanske finns någon annan ungdom som kan flytta på sig?". Tanten såg ännu surare ut och sa: "Då får väl JAG stå då". Men gör det då kärring.... fick jag lust att säga, men det gjorde jag inte. Det var inget synligt fel på henne, hon såg lika pigg ut som en 25-åring. När jag gick av bussen putade jag ut magen extra mycket och riktigt vaggade fram så att hon skulle se hur mycket rätt JAG hade till att sitta på pensionärs/handikapps/tjockisplatsen. Så det så!
Denna skylt skulle finnas utplacerad lite varstans i samhället där det skulle underlätta för mig att parkera min lilla.. (nåja) ...söta rumpa!
//E
Gravid i v. 32
Sista arbetsveckan! Kämpigt värre men jag har äntligen gått på havandeskapsledighet! Känner mig som en ny människa utan denna fysiska ansträngning som mitt arbete innebär. Börjar bli riktigt stor nu. En patient ropade på mig när jag stod utanför salen:
-Syster, syster!
-Ja..?
- Jag tror att du har blivit RIKTIGT tjock under min tid här... och jag har bara varit här en vecka!
Vill poängera att patienten faktiskt visste att jag är gravid... annars hade det varit riktigt illa... ; ) En arbetskamrat sa också att det ser ut som att det är dags när som helst nu... men det är faktiskt två månader kvar. Jag själv tycker inte att jag är SÅ stor. Stor, men inte gigantisk. Men alla andra ser väldigt smala ut. Jag utbrister så fort jag inte sett någon på länge: men vad SMAL du är! Har du alltid varit så där smal??? Konstigt att man inte tänkt på det innan?
Jag kunde balansera en skål med flingor på magen denna vecka när jag satt i soffan... praktiskt!
Har varit hos barnmorskan igen också. Allt bra med mig och bebisen. Hon trodde att den låg med huvudet nedåt, men just nu spelar det inte så stor roll eftersom att bebben fortfarande kan vända sig runt i magen (även om det börjar bli trångt). Jag lovar att den nästan låg på snedden i magen härom natten och sparkade som bara den... Det börjar som sagt bli lite trångt, även om bebben verkar tycka att det är helt okej med dessa akrobatiska övningar.
Supersöt Mumin-mamma som arbetskamraten L virkat till bebisen! Den fick jag (eller bebisen kanske?) i present när jag gick från jobbet på havandeskapsledighet. Fick även en kofta, mössa och två par sockor av L, bebisen är riktigt bortskämd... redan! ; )
//E
-Syster, syster!
-Ja..?
- Jag tror att du har blivit RIKTIGT tjock under min tid här... och jag har bara varit här en vecka!
Vill poängera att patienten faktiskt visste att jag är gravid... annars hade det varit riktigt illa... ; ) En arbetskamrat sa också att det ser ut som att det är dags när som helst nu... men det är faktiskt två månader kvar. Jag själv tycker inte att jag är SÅ stor. Stor, men inte gigantisk. Men alla andra ser väldigt smala ut. Jag utbrister så fort jag inte sett någon på länge: men vad SMAL du är! Har du alltid varit så där smal??? Konstigt att man inte tänkt på det innan?
Jag kunde balansera en skål med flingor på magen denna vecka när jag satt i soffan... praktiskt!
Har varit hos barnmorskan igen också. Allt bra med mig och bebisen. Hon trodde att den låg med huvudet nedåt, men just nu spelar det inte så stor roll eftersom att bebben fortfarande kan vända sig runt i magen (även om det börjar bli trångt). Jag lovar att den nästan låg på snedden i magen härom natten och sparkade som bara den... Det börjar som sagt bli lite trångt, även om bebben verkar tycka att det är helt okej med dessa akrobatiska övningar.
Supersöt Mumin-mamma som arbetskamraten L virkat till bebisen! Den fick jag (eller bebisen kanske?) i present när jag gick från jobbet på havandeskapsledighet. Fick även en kofta, mössa och två par sockor av L, bebisen är riktigt bortskämd... redan! ; )
//E
Gravid i v. 31
Efter en mycket lång och plågsam arbetsvecka åkte jag till mamma och pappa för att vila ut mig lite över helgen (tänka sig, jag var LEDIG en HEL HELG!!!). Mamma och jag åkte till Babyland i Norrköping och där gick det inte att lägga band på sig! Så mycket söta saker som en liten bebis bara MÅSTE ha... Mina och M:s föräldrar är allt för snälla som sponsrar oss med diverse saker, vi har fått barnvagnen och bilstolen som gåva och nu fick vi även baby-korgen på hjul som present! Som jag har längat efter denna korg! Det fanns bara en enda kvar i butiken (det var ödet) och det stod mitt namn på den. Jätteglad denna dag trots att jag numera får outhärdliga smärtor i fötterna efter bara fem timmars shopping...
Så efter denna glädje känns det som att jag fixar att jobba en vecka till. En enda vecka till, sen får jag min välbehövliga vila.
Längtar nu väldigt mycket tills bebisen skall komma till världen samtidigt som jag förstår att livet då kommer att förändras för alltid. Så på det sättet känns det ganska tryggt att det är ett tag kvar... Vet inte om jag är redo att få hela livet förändrat hux flux. Man tror att man ska hinna förbereda sig under de nio månader man är gravid.. men det gör man banne mig inte. Inte jag i alla fall. Sen kan det också vara så att jag börjar inse att för att bebisen skall komma till världen så krävs det att jag genomgår en förlossning. Det känns inte speciellt lockande. Var i mitten av graviditeten ganska peppad inför att föda barn, men det har nu övergått till att det mest känns ganska jobbigt. Vidrigt att vara halvnaken och svettandes i hemska plågor medan massa folk runtom INTE är halvnakna, svettandes och i plågor. Ett ganska utsatt läge. Förlossningspersonalen verkar dock tycka att det är hur NATURLIGT som helst (vilket i och för sig är bra)... men jag måste då instämma kompisen Y:s svar på frågan de ställde under hennes förlossning: "Vill du vara helt naken?" - "Nej, det vill jag INTE". Jag menar, räcker det inte som det är? Ska man vara spritt språngande naken under den förundmjukande föreställningen? Jag tror att jag håller mig till nattskjortan och nätbyxorna. Trodde väl aldrig att jag skulle föredra denna svid före något annat. Men! Man får uppleva nya saker hela tiden... spännande att leva.
//E
Så efter denna glädje känns det som att jag fixar att jobba en vecka till. En enda vecka till, sen får jag min välbehövliga vila.
Längtar nu väldigt mycket tills bebisen skall komma till världen samtidigt som jag förstår att livet då kommer att förändras för alltid. Så på det sättet känns det ganska tryggt att det är ett tag kvar... Vet inte om jag är redo att få hela livet förändrat hux flux. Man tror att man ska hinna förbereda sig under de nio månader man är gravid.. men det gör man banne mig inte. Inte jag i alla fall. Sen kan det också vara så att jag börjar inse att för att bebisen skall komma till världen så krävs det att jag genomgår en förlossning. Det känns inte speciellt lockande. Var i mitten av graviditeten ganska peppad inför att föda barn, men det har nu övergått till att det mest känns ganska jobbigt. Vidrigt att vara halvnaken och svettandes i hemska plågor medan massa folk runtom INTE är halvnakna, svettandes och i plågor. Ett ganska utsatt läge. Förlossningspersonalen verkar dock tycka att det är hur NATURLIGT som helst (vilket i och för sig är bra)... men jag måste då instämma kompisen Y:s svar på frågan de ställde under hennes förlossning: "Vill du vara helt naken?" - "Nej, det vill jag INTE". Jag menar, räcker det inte som det är? Ska man vara spritt språngande naken under den förundmjukande föreställningen? Jag tror att jag håller mig till nattskjortan och nätbyxorna. Trodde väl aldrig att jag skulle föredra denna svid före något annat. Men! Man får uppleva nya saker hela tiden... spännande att leva.
//E
Gravid i v. 30
Har fått ischias-smärtor denna vecka. Haft sådana problem att jag knappt kunnat stödja på ena benet. Till och med patienterna frågar: "hur mår du egentligen?" när det är JAG som ska bry mig om DEM... Inte så kul. Ryggbesvären beror på att det är extremt tungt på jobbet just nu.. men jag VILL inte sjukskriva mig, det är ju bara två veckor kvar nu tills jag ska gå hem på havandeskapsledighet och det måste jag bara orka. Det blir lång tid att gå hemma och vänta ändå...
Föräldrautblidningen på vårdcentralen har börjat denna vecka också... Första träffen innebar att vi skulle sitta runt bordet och presentera oss för varandra. Detta är genomsnittspresentationen: "hej jag heter blabla och det här är min man blibli, vi har PRECIIIIS köpt hus och vi ska flytta om en vecka och vi längtar SÅÅÅ till att bli föräldrar och allt är så härligt och ingenting är pinsamt och ALLT är naturligt och SJÄLVKLART vill min man också delta i andningsprofylax-kursen och vi har gjort yoga tillsammans sedan jag blev gravid" och så vidare... känns det som. Det känns inte som att jag har jättemycket gemensamt med övriga deltagare...vilket jag i och för sig inte hade räknat med, jag ville främst gå på utbildningen för att LÄRA mig saker, exempelvis om förlossningen och amning och dyl. Men vi sitter mest och pratar om oss själva. Fast barnmorskan sa att vi nästa gång ska komma in mer på information om olika saker, vilket låter mycket bra i mina öron.
För övrigt har jag börjat att sortera upp alla bebiskläder som jag köpt hittills... det är rätt mycket saker nu... Det är väldigt vad fort det går att köpa på sig diverse söta små bodys och annat skoj... Måste nog lägga lite band på mig nu... ; )
Söt body från Polarn och Pyret. Lätt att köpa på sig alldeles för många...
//E
Föräldrautblidningen på vårdcentralen har börjat denna vecka också... Första träffen innebar att vi skulle sitta runt bordet och presentera oss för varandra. Detta är genomsnittspresentationen: "hej jag heter blabla och det här är min man blibli, vi har PRECIIIIS köpt hus och vi ska flytta om en vecka och vi längtar SÅÅÅ till att bli föräldrar och allt är så härligt och ingenting är pinsamt och ALLT är naturligt och SJÄLVKLART vill min man också delta i andningsprofylax-kursen och vi har gjort yoga tillsammans sedan jag blev gravid" och så vidare... känns det som. Det känns inte som att jag har jättemycket gemensamt med övriga deltagare...vilket jag i och för sig inte hade räknat med, jag ville främst gå på utbildningen för att LÄRA mig saker, exempelvis om förlossningen och amning och dyl. Men vi sitter mest och pratar om oss själva. Fast barnmorskan sa att vi nästa gång ska komma in mer på information om olika saker, vilket låter mycket bra i mina öron.
För övrigt har jag börjat att sortera upp alla bebiskläder som jag köpt hittills... det är rätt mycket saker nu... Det är väldigt vad fort det går att köpa på sig diverse söta små bodys och annat skoj... Måste nog lägga lite band på mig nu... ; )
Söt body från Polarn och Pyret. Lätt att köpa på sig alldeles för många...
//E
Gravid i v. 29
Känner att jag denna vecka MÅSTE få klaga lite... sover så dåligt, vaknar av att jag är kissnödig eller att jag har kramper i vaderna.. Det är tungt på jobbet och jag är HELT slut om jag exempelvis går en sväng på stan efter ett dagpass och sedan går hem igen. Orkar inte alls lika mycket som tidigare! Plus att jag måste gå upp tidigare på morgonen för att det tar så lång tid för mig att ta gå (läs: vagga) till jobbet... jag som är van vid att gå i ett rasande tempo känner mig lite låst nu när jag tvingas ta mig fram i en mer maklig takt.
Så. Det var den klagosången. Självklart är jag i grund och botten väldigt glad över att få bära en liten bebis i magen, men det är inte helt enkelt alla gånger. Men! Jag brukar tänka på mödrar i andra länder som lever i krig som flyktingar och som kanske inte har mat för dagen samtidigt som de är gravida. Och då känns det inte som att det är så synd om mig trots allt.
Funderar mycket på vad bebisen skall få sova i sin första tid, men det lutar åt att det blir en babykorg på hjul. L och G har en sådan till sonen V och det verkar väldigt smidigt att kunna dra med sängen runt i lägenheten så att bebisen hör att man finns där hela tiden. Den har ju trots allt legat i magen i hela sitt liv innan den föds och hört min röst mala dag ut och dag in (stackars barn) och den känner sig nog tryggast om den får fortsätta höra min röst mala på även då den är född... eller? Så resonerar jag i alla fall...
Söt babykorg som jag siktat in mig lite på.. men jag tror att jag ska skippa sänghimlen och bara ha korgen... vi får se!
//E
Så. Det var den klagosången. Självklart är jag i grund och botten väldigt glad över att få bära en liten bebis i magen, men det är inte helt enkelt alla gånger. Men! Jag brukar tänka på mödrar i andra länder som lever i krig som flyktingar och som kanske inte har mat för dagen samtidigt som de är gravida. Och då känns det inte som att det är så synd om mig trots allt.
Funderar mycket på vad bebisen skall få sova i sin första tid, men det lutar åt att det blir en babykorg på hjul. L och G har en sådan till sonen V och det verkar väldigt smidigt att kunna dra med sängen runt i lägenheten så att bebisen hör att man finns där hela tiden. Den har ju trots allt legat i magen i hela sitt liv innan den föds och hört min röst mala dag ut och dag in (stackars barn) och den känner sig nog tryggast om den får fortsätta höra min röst mala på även då den är född... eller? Så resonerar jag i alla fall...
Söt babykorg som jag siktat in mig lite på.. men jag tror att jag ska skippa sänghimlen och bara ha korgen... vi får se!
//E
Gravid i v. 28
Denna vecka har jag varit hos barnmorskan igen för kontroll... allting flyter på bra med graviditeten. Magen växer enligt kurvan och hjärtljuden tickar på som de ska. Allt väl. Ingenting att oroa sig eller bli nojjig över. Men.
Då säger jag:
- Kan jag inte få väga mig också?
- Ja, inte för min skull men om du vill själv så, säger barnmorskan.
- Jag vill veta hur mycket jag gått upp nu så här efter all julmat, säger jag hurtfriskt och studsar ut till vågen.
Vågen stannar inte. Det bara tickar på uppåt och uppåt och uppåt. Det måste vara något fel på den!
- Jag har gått upp 10 kg! skriker jag när jag kommer in till barnmorskan.
- Inte sen du var här sist va? säger barnmorskan med en förfärad min.
- Nej, sen jag vägde in mig första gången, alltså jag har gått upp 10 kg under hela graviditeten!
- Vad, bra, hade det varit sedan sist hade jag blivit riktigt orolig, säger barnmorskan fortfarande med en bekymrad min:
- Vi får hoppas att du inte går upp lika mycket till nu, det skulle bli så tungt och jobbigt för dig, även om det försvinner rätt snabbt efter förlossningen, fortsätter hon.
10 kg till! Inte riktigt klokt! Det kan inte vara MÖJLIGT att jag skulle kunna gå upp 10 kg till efter det här! Tungt och jobbigt är bara förnamnet! Jag skulle bli knäckt om det blev 10 kg till. Läste tyvärr igår att från och med nu är det vanligt med en viktuppgång på ca 5 kg. Huh! 15 kg plus alltså! Sen hör man om dem som bara går upp 5-7 kg under hela graviditeten. Hur GÖR de? Nu blir det bara frukt mellan måltiderna. (Riktigt frukt menar jag - inga mer chokladapelsiner).
//E
Då säger jag:
- Kan jag inte få väga mig också?
- Ja, inte för min skull men om du vill själv så, säger barnmorskan.
- Jag vill veta hur mycket jag gått upp nu så här efter all julmat, säger jag hurtfriskt och studsar ut till vågen.
Vågen stannar inte. Det bara tickar på uppåt och uppåt och uppåt. Det måste vara något fel på den!
- Jag har gått upp 10 kg! skriker jag när jag kommer in till barnmorskan.
- Inte sen du var här sist va? säger barnmorskan med en förfärad min.
- Nej, sen jag vägde in mig första gången, alltså jag har gått upp 10 kg under hela graviditeten!
- Vad, bra, hade det varit sedan sist hade jag blivit riktigt orolig, säger barnmorskan fortfarande med en bekymrad min:
- Vi får hoppas att du inte går upp lika mycket till nu, det skulle bli så tungt och jobbigt för dig, även om det försvinner rätt snabbt efter förlossningen, fortsätter hon.
10 kg till! Inte riktigt klokt! Det kan inte vara MÖJLIGT att jag skulle kunna gå upp 10 kg till efter det här! Tungt och jobbigt är bara förnamnet! Jag skulle bli knäckt om det blev 10 kg till. Läste tyvärr igår att från och med nu är det vanligt med en viktuppgång på ca 5 kg. Huh! 15 kg plus alltså! Sen hör man om dem som bara går upp 5-7 kg under hela graviditeten. Hur GÖR de? Nu blir det bara frukt mellan måltiderna. (Riktigt frukt menar jag - inga mer chokladapelsiner).
//E
