Gravid i v. 33
Börjar komma in i lunken här hemma.. men mina dagar är faktiskt fullspäckade! Jag förbereder bebisens alla saker: tvättar babykläder, ordningställer babykorgen och syr små lakan till korg och vagn. Jag vill poängtera att jag inte har någon symaskin. Men jag har TID, så, vad gör man då? Jo, som man gjorde förr i tiden! Jag syr alla fållar för hand. Jo jo, präktigt värre! Är riktigt sugen på att brodera något i nederkanten på lakanen också men det kanske är att gå över gränsen? Babysockor har jag också stickat och jag ska starta på en ny liten babykofta... sån är jag. Måste alltid ha något att göra...
Har passat på att hälsa på släkt och vänner i L-köping också. Mormor och morfar fick stå för kost och logi samt underhållande pokerkvällar (som jag var tvungen att avsluta runt 22-tiden för att jag knappt kunde hålla ögonen öppna). Har blivit ÄNNU mer kvällstrött än jag varit tidigare... fast det kanske beror på att jag vaknar mellan klockan 5 och klockan 7 av att jag måste kissa. Och sedan kan jag omöjligen somna om eftersom att jag är så hungrig... Träffade kompisarna H och Y också och kusinen R. Kul att ses eftersom det inte blir så ofta när man bor i olika städer. Men jag känner att det snart får vara slut på resandet... börjar bli för mäktigt helt enkelt. Orkar endast gå kortare sträckor. Mormor och jag hade dock liknande gångmönster eftersom att hon fått en bäckenfraktur, så vi vaggade stan fram som två pingviner...
På bussen från stan till mormor satte jag och R oss framme i bussen där det är avsett att pensionärer, handikappade och gravida skall sitta (det brukar faktiskt vara en bild på en tjockis - jag antar att det skall föreställa en gravid). Hållplatsen senare stiger det på en parant dam i möjligen 70-års ålder, ser pigg och alert ut, inga gånghjälpmedel. Hon går fram till mig och säger med avmätt röst: "Här får inte du sitta", och tittar med avsmak i blicken på mig. Jag ser att hon tänker: "Dagens ungdom. Visar ingen respekt för äldre minsann". Det kändes ganska fint att då svara: "Jag är faktiskt gravid" och peka på den rätt så putande magen (är ju faktiskt i åttonde månaden). Sedan tillade jag med sockersöt stämma: "Men det kanske finns någon annan ungdom som kan flytta på sig?". Tanten såg ännu surare ut och sa: "Då får väl JAG stå då". Men gör det då kärring.... fick jag lust att säga, men det gjorde jag inte. Det var inget synligt fel på henne, hon såg lika pigg ut som en 25-åring. När jag gick av bussen putade jag ut magen extra mycket och riktigt vaggade fram så att hon skulle se hur mycket rätt JAG hade till att sitta på pensionärs/handikapps/tjockisplatsen. Så det så!
Denna skylt skulle finnas utplacerad lite varstans i samhället där det skulle underlätta för mig att parkera min lilla.. (nåja) ...söta rumpa!
//E
Har passat på att hälsa på släkt och vänner i L-köping också. Mormor och morfar fick stå för kost och logi samt underhållande pokerkvällar (som jag var tvungen att avsluta runt 22-tiden för att jag knappt kunde hålla ögonen öppna). Har blivit ÄNNU mer kvällstrött än jag varit tidigare... fast det kanske beror på att jag vaknar mellan klockan 5 och klockan 7 av att jag måste kissa. Och sedan kan jag omöjligen somna om eftersom att jag är så hungrig... Träffade kompisarna H och Y också och kusinen R. Kul att ses eftersom det inte blir så ofta när man bor i olika städer. Men jag känner att det snart får vara slut på resandet... börjar bli för mäktigt helt enkelt. Orkar endast gå kortare sträckor. Mormor och jag hade dock liknande gångmönster eftersom att hon fått en bäckenfraktur, så vi vaggade stan fram som två pingviner...
På bussen från stan till mormor satte jag och R oss framme i bussen där det är avsett att pensionärer, handikappade och gravida skall sitta (det brukar faktiskt vara en bild på en tjockis - jag antar att det skall föreställa en gravid). Hållplatsen senare stiger det på en parant dam i möjligen 70-års ålder, ser pigg och alert ut, inga gånghjälpmedel. Hon går fram till mig och säger med avmätt röst: "Här får inte du sitta", och tittar med avsmak i blicken på mig. Jag ser att hon tänker: "Dagens ungdom. Visar ingen respekt för äldre minsann". Det kändes ganska fint att då svara: "Jag är faktiskt gravid" och peka på den rätt så putande magen (är ju faktiskt i åttonde månaden). Sedan tillade jag med sockersöt stämma: "Men det kanske finns någon annan ungdom som kan flytta på sig?". Tanten såg ännu surare ut och sa: "Då får väl JAG stå då". Men gör det då kärring.... fick jag lust att säga, men det gjorde jag inte. Det var inget synligt fel på henne, hon såg lika pigg ut som en 25-åring. När jag gick av bussen putade jag ut magen extra mycket och riktigt vaggade fram så att hon skulle se hur mycket rätt JAG hade till att sitta på pensionärs/handikapps/tjockisplatsen. Så det så!
Denna skylt skulle finnas utplacerad lite varstans i samhället där det skulle underlätta för mig att parkera min lilla.. (nåja) ...söta rumpa!
//E
Kommentarer
Trackback
