Gravid i v. 40
I slutet på denna vecka är det altså dags för bebisen att komma ut.. om den förstår det! Har fortfarande inga känningar som tyder på att det skulle vara på gång... Läser på många forum om andra gravida som skall ha i mars och alla har diverse symtom som tyder på att det skulle vara nära. Inte jag dock. Jo, en del sammandragningar har jag förstås men jag har läst att sådana är helt verkningslösa i princip. Hjälper bara livmodern (vilket namn på ett organ!) att träna inför det riktiga förlossningsarbetet. Läser som sagt mycket i olika forum, roligast är trådarna på familjeliv som handlar om roliga saker som folk har sagt/gjort på förlossningen. Läser dessa och tänker att det kanske ska bli ganska roligt med förlossningen (om den nu kommer att komma igång NÅN gång). Lustgas verkar ju vara toppen!
Dagen innan beräknad förlossning är jag urless på allt, har så fruktansvärt tråkigt. M är inte hemma så jag vandrar runt som en osalig ande i lägenheten. L ringer och har lika tråkigt hon så jag bestämmer mig för att ta mig dit (hon bor på andra sidan stan). "Men orkar du verkligen gå ända hit?" undrar L. "Nja.. men du! Snön har ju smält bort, jag kan ju cykla!" utbrister jag mycket nöjt. Så jag sätter mig på cykeln och trampar höggravid genom staden bort till L. Känner mig så fri och rörlig! Äter lite middag och leker med lille sonen V innan jag cyklar hem igen. Känner mig asnöjd över bedriften att ha cyklat fram och tillbaka. Skriver ett mail till svägerskan A om att det är så frustrerande att bara gå och vänta på en bebis som aldirg vill komma. M ringer och kollar om det är okej om han sover borta i natt och kommer hem imorgon (tar bara en timme med bil att komma hit OM det skulle behövas). "Känner du nånting?" undrar han. "Nej och åter nej" blir mitt svar. "Sov borta du". Går och lägger mig.
//E
Dagen innan beräknad förlossning är jag urless på allt, har så fruktansvärt tråkigt. M är inte hemma så jag vandrar runt som en osalig ande i lägenheten. L ringer och har lika tråkigt hon så jag bestämmer mig för att ta mig dit (hon bor på andra sidan stan). "Men orkar du verkligen gå ända hit?" undrar L. "Nja.. men du! Snön har ju smält bort, jag kan ju cykla!" utbrister jag mycket nöjt. Så jag sätter mig på cykeln och trampar höggravid genom staden bort till L. Känner mig så fri och rörlig! Äter lite middag och leker med lille sonen V innan jag cyklar hem igen. Känner mig asnöjd över bedriften att ha cyklat fram och tillbaka. Skriver ett mail till svägerskan A om att det är så frustrerande att bara gå och vänta på en bebis som aldirg vill komma. M ringer och kollar om det är okej om han sover borta i natt och kommer hem imorgon (tar bara en timme med bil att komma hit OM det skulle behövas). "Känner du nånting?" undrar han. "Nej och åter nej" blir mitt svar. "Sov borta du". Går och lägger mig.
//E
Kommentarer
Trackback
