Gravid i v. 22
Nu känns det som att jag alltid har varit gravid och alltid kommer att vara gravid... det känns som att detta har blivit mitt naturliga tillstånd... Nu när jag inser att hälften av tiden har gått och att det faktiskt kommer att komma ett litet barn till världen i mars nästa år får jag nästan panik... Samtidigt som jag nästan förtränger att jag faktiskt är gravid.. konstigt.
Ber I hjälpa mig att ta en vikt på jobbet. Sätter mig på den uråldriga vågstolen vi har på jobbet (den är så gammal att man måste ställa in vikterna själv, så där som skolsköterskan gjorde när man var liten!). I ställer in vikterna och de landar på 66 kg! Har jag gått upp 6 kg redan? Hur?? Vägde mig för en och en halv vecka sedan hemma hos mor och far och vägde då endast 62 kg.... Blir givetvis mycket misstänksam mot jobbets våg. Den måste vara så gammal att den visar fel värde helt enkelt. Den enda våg som räknas är ju givetvis den våg jag vägde in mig på hos barnmorskan eftersom att olika vågar kan visa olika. Det är dock lååååång tid kvar tills jag skall dit, kanske 3 veckor.. men det är väl bara att härda ut!
Ser på mig själv i spegeln och märker hur förslappad jag har blivit. Plockar fram hantlarna och kör ett (kort) pass. Orkar knappt göra de vanliga repetitionerna med vikt på 4 kg! Snacka om att man tappar resultatet fort! Vägrar att få gäddhäng redan innan 25 års ålder och lovar mig själv att starta träningen lite lätt igen.. tur att man har muskelminne och att kroppen snabbt återhämtar det man tappat i muskelmassa när man tidigare har tränat mycket. Kanske borde tänka lite på vad man stoppar i sig? Eller, nä... : )
En kollega på jobbet frågar om jag har köpt några kläder till bebisen än och jag berättar om mina små söta dräkter i strl 50. Hon säger då:
- Köp INGA mer kläder i strl 50! Mina barn har vägt 4500-5500 g allihop och varit minst 55 cm långa. Köp typ strl 56 eller helst 62!
Gah!! Jag får panik! Jag vill inte föda något monsterstort barn som måste ha en body i gigantstorlek!! Spädbarn ska väl vara små och späda (därav namnet spädbarn)? De ska ju få sitt sumobrottar-hull efter några månader och bli så där gosigt knubbiga? Orkar inte tänka på det.
Läser mycket förlossningsberättelser på internet och förbereder mig på att en förlossning kan gå till hur som helst. Allt från supersnabba på några timmar (ja tack) till 40-timmars pinvärkar med sugklocka och uppklippt underliv som enda utväg att få ut den lille (huh). Hoppas innerligt på att lustgasen skall få mig att koppla bort verkligheten så att jag inte upplever all den smärta som uppenbarligen måste tillhöra en förlossning. Så som min mormor uttryckte det i omilda ordlag innan hon visste att jag var gravid: "det kändes precis som att jag skulle dö. Men det gjorde jag ju inte". Låter ju jättetrevligt... Det som alla säger som tröst är "man glömmer all smärta och det jobbiga så fort barnet kommit ut". Ja, men det tror jag är en klen tröst när man är mitt i det! Men, det är ju ingen idé att tänka för mycket på detta, jag måste ju genomgå en förlossning vare sig jag vill eller inte.
//E
Ber I hjälpa mig att ta en vikt på jobbet. Sätter mig på den uråldriga vågstolen vi har på jobbet (den är så gammal att man måste ställa in vikterna själv, så där som skolsköterskan gjorde när man var liten!). I ställer in vikterna och de landar på 66 kg! Har jag gått upp 6 kg redan? Hur?? Vägde mig för en och en halv vecka sedan hemma hos mor och far och vägde då endast 62 kg.... Blir givetvis mycket misstänksam mot jobbets våg. Den måste vara så gammal att den visar fel värde helt enkelt. Den enda våg som räknas är ju givetvis den våg jag vägde in mig på hos barnmorskan eftersom att olika vågar kan visa olika. Det är dock lååååång tid kvar tills jag skall dit, kanske 3 veckor.. men det är väl bara att härda ut!
Ser på mig själv i spegeln och märker hur förslappad jag har blivit. Plockar fram hantlarna och kör ett (kort) pass. Orkar knappt göra de vanliga repetitionerna med vikt på 4 kg! Snacka om att man tappar resultatet fort! Vägrar att få gäddhäng redan innan 25 års ålder och lovar mig själv att starta träningen lite lätt igen.. tur att man har muskelminne och att kroppen snabbt återhämtar det man tappat i muskelmassa när man tidigare har tränat mycket. Kanske borde tänka lite på vad man stoppar i sig? Eller, nä... : )
En kollega på jobbet frågar om jag har köpt några kläder till bebisen än och jag berättar om mina små söta dräkter i strl 50. Hon säger då:
- Köp INGA mer kläder i strl 50! Mina barn har vägt 4500-5500 g allihop och varit minst 55 cm långa. Köp typ strl 56 eller helst 62!
Gah!! Jag får panik! Jag vill inte föda något monsterstort barn som måste ha en body i gigantstorlek!! Spädbarn ska väl vara små och späda (därav namnet spädbarn)? De ska ju få sitt sumobrottar-hull efter några månader och bli så där gosigt knubbiga? Orkar inte tänka på det.
Läser mycket förlossningsberättelser på internet och förbereder mig på att en förlossning kan gå till hur som helst. Allt från supersnabba på några timmar (ja tack) till 40-timmars pinvärkar med sugklocka och uppklippt underliv som enda utväg att få ut den lille (huh). Hoppas innerligt på att lustgasen skall få mig att koppla bort verkligheten så att jag inte upplever all den smärta som uppenbarligen måste tillhöra en förlossning. Så som min mormor uttryckte det i omilda ordlag innan hon visste att jag var gravid: "det kändes precis som att jag skulle dö. Men det gjorde jag ju inte". Låter ju jättetrevligt... Det som alla säger som tröst är "man glömmer all smärta och det jobbiga så fort barnet kommit ut". Ja, men det tror jag är en klen tröst när man är mitt i det! Men, det är ju ingen idé att tänka för mycket på detta, jag måste ju genomgå en förlossning vare sig jag vill eller inte.
//E
Kommentarer
Postat av: svägerskan A
För att väga upp alla seriösa förlossningsberättelser så tycker jag du ska läsa lite här: http://www.familjeliv.se/Forum-2-13/m47337776-1.html :)
Postat av: humlan
Du som är så liten kan ju knappast få en jättebebis! Storlek 50 var på tok för stort för Filiph i början, så vi fick springa och köpa 46. Sen växer dom ju ur kläderna väldigt fort (på typ en vecka) så det är ju endå bra att inte ha för mycket i samma storlek...
Trackback
