Gravid i v. 25
Denna vecka har jag äntligen träffat barnmorskan igen! Känns som att det är lång tid mellan vecka 13 och vecka 25... Nu har jag fått väga in mig.. denna fasa som jag väntat på så länge.. viktökning på 5,5 kg.. det är helt NORMALT enligt barnmorskan. Och jag förstår att man måste gå upp i vikt när man är gravid, men det är svårt att ta till sig när man i alla dessa år strävat efter att vågen skall visa på en viktkurva som går nedåt.. men men... Det kunde helt klart vara värre.
Barnmorskan tog också en del blodprover och så. Allt var bra. Sedan lyssnade hon på min mage med en trätratt och utbrister med förvånad ton:
- Jag hör en liten bebis! Jag hör en bebis!
Ungefär som att hon hade förväntat sig att INTE höra en bebis. Eller kanske förväntat sig att höra något annat, typ en liten utter.
Sedan fick jag också höra på barnets hjärtljud genom någon apparat som hon höll mot magen.
- Det här är barnets hjärtslag, sa hon nöjt.
- Är det? Det kan inte vara mitt hjärta vi hör?
- Nej... ditt hjärta slår väl inte i 150/minut...
-......det känns som det ibland...
Sen lyckades hon få in mina hjärtslag i apparaten och jag får väl medge att det slog nåååågot långsammare... : )
Det var i allafall trevligt att få komma dit nu, så man känner att det händer något med graviditeten. Att det går framåt liksom. Det kan vara svårt att tro att det kommer att bli ett slut på det. Att jag kommer att vara o-gravid igen när barnet är fött. Otänkbart så som det känns nu. Jag har varit gravid i endast ca 6 månader, men minns inte hur livet var innan... skumt.
//E
Barnmorskan tog också en del blodprover och så. Allt var bra. Sedan lyssnade hon på min mage med en trätratt och utbrister med förvånad ton:
- Jag hör en liten bebis! Jag hör en bebis!
Ungefär som att hon hade förväntat sig att INTE höra en bebis. Eller kanske förväntat sig att höra något annat, typ en liten utter.
Sedan fick jag också höra på barnets hjärtljud genom någon apparat som hon höll mot magen.
- Det här är barnets hjärtslag, sa hon nöjt.
- Är det? Det kan inte vara mitt hjärta vi hör?
- Nej... ditt hjärta slår väl inte i 150/minut...
-......det känns som det ibland...
Sen lyckades hon få in mina hjärtslag i apparaten och jag får väl medge att det slog nåååågot långsammare... : )
Det var i allafall trevligt att få komma dit nu, så man känner att det händer något med graviditeten. Att det går framåt liksom. Det kan vara svårt att tro att det kommer att bli ett slut på det. Att jag kommer att vara o-gravid igen när barnet är fött. Otänkbart så som det känns nu. Jag har varit gravid i endast ca 6 månader, men minns inte hur livet var innan... skumt.
//E
Kommentarer
Postat av: empahh
hej... vad roligt att ni mår bra. Ska passa på och tacka för det fina julkortet.Som vanligt har jag och patrick inte tagit oss i kragen och skickat några men vi hoppas att ni får en god jul ändå :)// kramar emmy
Trackback
